Är nu tillbaka i vad som kan liknas vid en vardag efter att ha tillbringat nästan tre veckor i valrörelse.
Många förundras och förfäras just nu åt valdeltagandet i framförallt Västra götalands regionen. Både i tidningar och på plats kunde man läsa/höra soffliggarnas främsta argument – ”Jag har redan röstat en gång, det räcker”. Jag misstänker att många som läser här på bloggen inte håller med i synsättet men jag tycker det kräver lite eftertanke.
Jag stötte på många valarbetare i Västra Götaland som sa att ”jag förstår inte att folk inte förstår att det är en plikt att gå och rösta”. Men jag tror att det är just där problemet ligger. Om vi och samhället förmedlar en bild av att det är en plikt att rösta och vi sedan strular till det – då har ju individen uppfyllt sin plikt, men inte samhället (valmyndigheten).
Om individen (alla) istället sett det som en möjlighet eller till och med ett privilegium, att gå och rösta. Då hade det inte spelat någon roll att valmyndigheten strulat till det. Chansen för medborgaren att påverka skulle ju vara lika stor.
Då skulle vi inte stått med ett valdeltagande på 43%, då skulle det varit lika stort som i ett vanligt val.
Andra som skrivit klokt om omvalet är In your face och Victor Silwerfelt.
