Vår tids mest idiotiska reform

Jag är idag på möte med Landstingsstyrelsen där vi bland annat fått lyssna på ledningen för Åsbygdens naturbruksgymnasium. ”Torsta” drivs av oss i landstinget och utbildar ungdomar med inriktning på bland annat Lantbruk, Djur och Skog. En av de frågor styrelsen fördjupade sig i var de förändringar som skett genom regeringens nya regler angående högskolebehörighet. Det finns utan tvekan ingen politisk reform de senaste åren som gör mig så förbannad som just denna!

För ungdomarna på vårt gymnasium får detta bedrövliga konsekvenser. För en elev som till exempel går gymnasiet med inriktning Smådjur ger gymnasiet hen möjlighet att arbeta som till exempel Djurskötare. Om samma elev är intresserad av att bli veterinär (inget långskott direkt!) så har hen möjlighet att läsa 350poäng (studietimmar) extra för att få sin högskolebehörighet. Detta motsvarar ungefär en extra termin(!).

Om man väljer att inte göra detta och sedan ändrar sig innebär detta att man får söka dig till ett kraftigt nerbantat Komvux. Även om eleven lyckas med detta och kämpar till sig sina betyg kommer den ändå att fortsätta straffas. Du placeras ändå nämligen i en särskild Komvux-kvot där du får slåss om din plats mot alla andra som tvingats läsa in eller upp på Komvux.

Det här inte bara ett dåligt och orättvist system. Det är ett idiotiskt system. Det tvingar ungdomar att göra skitviktiga beslut redan i 14-15 års ålder. Det straffar människor som ändrar sig i livet och det slår hårdast mot de som inte kommer från en akademisk bakgrund.

I övrigt kan jag bara konstatera att många människor skall komma att dö innan Ghadaffi och hans regim släpper taget om Libyen. Jag kan tycka att det är märkligt att varken Carl Bildt eller EU tillåter sig att fördöma en regim som bombar sitt eget folk med stridsflyg. Pinsamt!

VECKANS BJÖRKLUND – Elitsatsningar

Jag trodde som sagt att jag inte skulle få tillfälle att publicera flera Veckans Björklund men på grund av det olyckliga utfallet av valet så får jag nog ändå tillfälle till detta. Håll till godo.

Jan Björklunds samtliga reformer i svensk utbildningspolitik grundar sig i olika grad på hans annorlunda människosyn. Detta tar sig kanske som tydligast uttryck i hans och Folkpartiets förslag om att tillåta Elitskolor och Elitklasser.

Att samla högpresterande elever i samma skolor eller klasser för att låta dessa utveckla sina talanger låter för många som en ganska god tanke. Att inte alla ska behöva anpassa sig till samma studietempo.

Som jag ser det finns det dock åtminstone två stora problem med detta. Det första handlar om att jag inte tror att den biologiska delen är särskilt stor i frågan om studietalang. Till den större delen hör troligen istället frågan om social bakgrund och studiero. Att separera de högpresterande från de övriga skulle därför troligtvis bara befästa det faktum att barn till högutbildade blir högutbildade och vice versa.

För det andra visar många undersökningar att elever tvärtom utvecklas mest när man får lösa problem i grupp och får möjlighet att ta hjälp och lära av varandra. Detta tror jag dessutom är en nödvändighet för att skapa socialt välfungerande och fritänkande personer. Ledsen Björklund för att jag pratar om sådana här ”flummskoleidéer” som fritänkande.

Om vi tillsammans skulle öka lärartätheten i skolan samt göra större satsningar på extraresurser och förbättrad arbetsmiljö lovar jag att vi ökar resultaten både för de som presterar lågt och de som presterar högt!

Missa inte nästa Veckans Björklund. Då kommer den stora av avslutningen – om Högskolebehörighet, komvux OCH antagningsregler!

Veckans Björklund 1 – Militariseringen av svenska skolan

Tänkte påbörja en serie nedslag i Skolminister Björklunds förslag de kommande veckorna. Veckans får handla om militariseringen av svenska skolan under hans tid som ansvarig minister.

Jan Björklunds smeknamn majoren är inte helt ovidkommande. Han är inte bara major utan jag tycker att man kan se ganska tydliga tecken på hur han velat införa mer av den militära pedagogiken även i vår svenska grund- och gymnasieskola.

Pedagogiken i Försvarsmakten och framförallt under (den numera insomnade) värnplikten grundar sig på en mer eller mindre forcerande inlärning. Det vill säga att man under relativt kort tid skall tvingas lära sig ganska mycket kunskap. Det är ingenting direkt fel med denna pedagogik men den kräver ett antal förutsättningar eftersom den ställer högre krav på den enskilda individen.

1. Värnpliktiga soldater är under utbildning genom tvång. Alternativet att skita i alltihopa och åka hem finns alltså inte, åtminstående inte i teorin. Vi har en liknande lag genom Skolplikten och under sin första tid som skolminister stärkte Björklund lagen genom att öppna för att polisen ska kunna hämta elever vid skolk.

2. Instruktören/läraren måste ha relativt höga befogenheter gentemot eleven. I FM gestaltas detta genom att befälet har färmåga att reglera soldatens tid för både arbete, mat och vila samt hans tillgång till fritid, personliga persedlar med mera. Mycket av Björklunds retorik bygger helt på att ge lärare större befogenheter för att stärka deras ställning och elevernas respekt för den samma.

Problemet då? Jo de två givna förutsättningarna för den forcerade pedagogiken existerar för att densamma inte innefattar möjligheten att människor ibland misslyckas. Den lämpar sig inte för att fostra fritt tänkande människor. När människor inte klarar av den pressen pedagogiken innebär så riskerar man hela tiden att få människor som inte mår särskilt bra.

Ett återkommande problem med Björklunds skolpolitik är att gamla människor vill att unga människor ska ha det som dom själva hade, oavsett resultat eller vad de unga människor vill ha eller upplever. Kanske kan man likna detta vid ungdomars ibland våldsamma sätt att uppfostra yngre kamrater – ”För så var det för oss”

Ytterligare ett sätt att skilja barn ifrån barn

Skolminister Björklund har idag kommit med ännu ett förslag till reformer i vårt utbildningssystem. Ett förslag som riskerar att ytterligare slå in kilar mellan elever (eller barn, för de är barn det gäller).

Jan Björklunds förslag innebär kortfattat att ”moderna språk” (i min värld heter det fortfarande B-språk) i ”grundskolans senare del” (i min värld fortfarande högstadiet) ska räknas som ett 17e ämne. Istället som det är nu något man kan ersätta ett annat ämne med i betyget.

Ambitionen att uppmuntra elever till att läsa moderna språk är det inget fel på. Snarare tvärtom. Själv ångrar jag att jag inte fortsatte att läsa tyska, franska eller spanska även på gymnasiet.

Problemen ligger i att man på det här sättet dels tvingar barn att göra ännu ett viktigt val redan vid 11-årsåldern. Jag ser att våra barn ska få fortsätta vara barn så länge som möjligt. Fler svåra val tidigare i livet är ingenting jag tror gynnar vårt samhälle eller barnen.

Dessutom är det så att vi på detta sätt premierar de högpresterande eleverna på de lägre presterandes bekostnad. Vi vet att olika elever utvecklas i olika takt. En elev som har det svårt i 6e eller 7e klass och därför prioriterar bort moderna språk kommer med det här förslaget att halka efter. Den eleven kommer att få ett lägre totalt betyg från grundskolan och riskerar att inte få läsa på den gymnasieutbildning den önskat.

Miljöpartisten Mats Pertoft påpekar även på på politikerbloggen att förslaget även missgynnar elever som läser hemspråk istället för moderna språk. Trots att hemspråket mycket väl kan vara både arabiska eller mandarin.

Vill gärna skriva mer om Jan Björklund och utbildningspolitik men jag får nog se till att sprida ut det på flera inlägg.

Flummskolan

Är denna vecka tillbaka i vackra Västerbotten och har bland annat varit runt i en hel del skolor här i länet. I tisdags var bland annat på en gymnasieskola i Skellefteå och diskuterade med massor av politiskt intresserade ungdomar.

På skolan träffade jag också en lärare som hette Per. Han kom fram och sa spontant att ”Sossarna, dom kan man ju inte rösta på om man är lärare”. Vi pratade sedan länge om hans frustrerande situation som lärare. Vi pratade framförallt om det faktum att lärarlönerna i Sverige faktiskt är pinsamt låga. Att man efter högskolestudier fullt jämförbara med till exempel en juristexamen går in på en ingångslön runt 20’000:- är inte ok!

Vi pratar ofta om läraryrket som samhällets viktigaste. Det är våra lärare som i sin tur ska fostra och skola de nya generationer som ska bära upp vårt samhälle. Ändå väljer vi att varje år förlora drivna och ambitiösa människor som istället väljer mindre kvalificerade men högre betalda jobb i privat sektor.

Per valde att lägga skulden för (bland annat) detta på Göran Persson och kommunaliseringen. Han har delvis rätt. Genom att lägga ansvaret för lönebeskedet på kommunerna (och lärarfacken) försvåras stora reformer för att höja läraryrkets status genom ekonomiska prioriteringar. Samtidigt innebar kommunaliseringen att vi nu kan på lokalt plan kan politiskt styra skolan på ett effektivare sätt.

Jag tror inte att ett förstatligande är lösningen men något måste göras.