Alternativ till skattesänkningar

Undertecknad är övertygad om att samhället har mycket man skulle kunna uträtta som ett attraktivt alternativ till regeringens skattesänkningar.

Lyckligast blev jag när media uppmärksammade att Professor Tapio Salonen har räknat ut att det skulle kosta 15 miljarder kronor att avskaffa barnfattigdomen. Ungefär lika mycket som regeringens planerade femte jobbskatteavdrag. Det är dessa konkreta jämförelser som man måste sätta skattesänkningarna i relation till!

Ett annat bra exempel är satsningar på kollektivtrafiken och framförallt tågtrafiken som vi Röd-gröna gick till val på men som vi inte lyckades få mandat för hos väljarna i valet 2010. En av orsakerna tror jag var just att vi inte lyckades förankra satsningen i relation till regeringens jobbskatteavdrag. Utöver en satsning för miljön och för den enskilde resenären är jag övertygad om att det skulle vara en satsning för jobb. Utöver jobben som investeringen direkt skulle ge så ger en satsning på tågtrafiken möjligheter för människor att komma till jobbet. Att komma till jobbet i tid! Rasmus Lenefors skrev om detta i ett av sina sista inlägg.

Apropå regeringens jobbskatteavdrag vill jag också uppmärksamma Marika Lindgren-Åsbrink’s briljanta inlägg där hon skriver om regerings dribblande med siffror. I korthet presenterar regeringen till exempel i ett pressmeddelande att ett vårdbiträde med en lön på 23’200:- får ett jobbskatteavdrag på 189:-. Gammelmedia copy-paste’ar till sina artiklar utan att ställa fråga – Vilket vårdbiträde tjänar 23’200:-/mån?

Vår tids mest idiotiska reform

Jag är idag på möte med Landstingsstyrelsen där vi bland annat fått lyssna på ledningen för Åsbygdens naturbruksgymnasium. ”Torsta” drivs av oss i landstinget och utbildar ungdomar med inriktning på bland annat Lantbruk, Djur och Skog. En av de frågor styrelsen fördjupade sig i var de förändringar som skett genom regeringens nya regler angående högskolebehörighet. Det finns utan tvekan ingen politisk reform de senaste åren som gör mig så förbannad som just denna!

För ungdomarna på vårt gymnasium får detta bedrövliga konsekvenser. För en elev som till exempel går gymnasiet med inriktning Smådjur ger gymnasiet hen möjlighet att arbeta som till exempel Djurskötare. Om samma elev är intresserad av att bli veterinär (inget långskott direkt!) så har hen möjlighet att läsa 350poäng (studietimmar) extra för att få sin högskolebehörighet. Detta motsvarar ungefär en extra termin(!).

Om man väljer att inte göra detta och sedan ändrar sig innebär detta att man får söka dig till ett kraftigt nerbantat Komvux. Även om eleven lyckas med detta och kämpar till sig sina betyg kommer den ändå att fortsätta straffas. Du placeras ändå nämligen i en särskild Komvux-kvot där du får slåss om din plats mot alla andra som tvingats läsa in eller upp på Komvux.

Det här inte bara ett dåligt och orättvist system. Det är ett idiotiskt system. Det tvingar ungdomar att göra skitviktiga beslut redan i 14-15 års ålder. Det straffar människor som ändrar sig i livet och det slår hårdast mot de som inte kommer från en akademisk bakgrund.

I övrigt kan jag bara konstatera att många människor skall komma att dö innan Ghadaffi och hans regim släpper taget om Libyen. Jag kan tycka att det är märkligt att varken Carl Bildt eller EU tillåter sig att fördöma en regim som bombar sitt eget folk med stridsflyg. Pinsamt!

Sven-Otto har gjort värre saker än att köpa sex

Kan bara konstatera att väldigt väldigt många är upprörda över att (fd.) Arbetsmarknadsministern har (påståtts) köpt sex. Och ja – stämmer det så är det jätteilla.

Jag kan bara tycka att det är anmärkningsvärt att folk (och framförallt media) reagerat så starkt på detta i förhållande till delar av regeringens politik.

Samma Sven-Otto Littorin har under sin tid som statsråd sett till att 100’000-tals människor lämnade a-kassan innan finans- och jobb-krisen slog till på allvar. Bland dessa människor finns idag mängder som efter att ha förlorat jobbet står helt utan försörjning och tvingas söka Socialbidrag. De tvingas bland annat alltså sälja sina bilar för att sedan leva på absoluta minimumnivåer. Littorin har också förändrat reglerna på så sätt att den arbetslösa villkorslöst måste flytta om han erbjuds arbete på annan ort för att inte förlora sin ersättning.

Nu har jag bara skrapat på ytan. Jag har exempelvis inte gått in på vad Mats Odell, Christina Husmark-Persson, Jan Björklund gjort de senaste 4 åren. Många saker jag själv anser är värre än att köpa sex.

Katarina Nyberg-Finn har också skrivit om ”Littorin-skandalen”

Att lova eller lova att inte

Har i några veckor kunnat konstatera att i Östersunds kommun innebär inte valfläsk samma sak som i övriga Sverige.

I Östersunds kommun försöker nämligen den borgerliga oppositionen tricket med att svartmåla samtliga satsningar vi i den rödgröna majoriteten gjort och försöker göra. Varken badhus, torg eller arena är tydligen bra för kommunen?

I norrlands inland har vi särskilda situationer att tampas med. I Stockholm har man problem med att möte växande ungdomskullar, i Östersund måste vi satsa för att behålla de ungdommar vi har. Det är inte en situation man kan bromsa sig ur, vi måste gasa.

Östersunds opposition går alltså till val på löften om att just inte lova någonting. Pengarna ska sparas till välfärden såkallade kärna – en jäklit ihålig kärna med ett moderat samhälle.

Det här har alltså varit något jag trott varit unikt i vårt län, men icke. Nu går också regeringen ut med vallöften, eller ska vi kallad det för ickevalslöften?

Den borgerliga alliansen lovar att:
1. Inte förtidsavveckla kärnkraften.
2. Inte införa kilometerskatt.
3. Inte kvotera föräldraförsäkringen.
4. Inte skjuta upp Förbifart Stockholm.
5. Inte höja skatten för vanliga löntagare.
6. Inte riskera statsfinanserna genom ofinan¬sierade utgiftslöften.
7. Inte göra det dyrare att anställa unga.
8. Inte avskaffa rut- och rotavdragen.
9. Inte återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Jag säger som Sally: Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Unionen ställer arbetare mot arbetare

CUFs ordförande Magnus Andersson skriver idag om fackförbundet Unionens nya PR-kampanj på sin blogg. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag först trodde att Magnus ingång var att det var fel att kritisera arbetet och arbetsplatsen när man nu har ett jobb. Jag och Magnus Andersson brukar väldigt sällan komma överens.

Helt fel hade jag visserligen inte. Magnus skriver bland annat:

Och vad är det här för signal till alla ungdomar som drömmer som sitt första jobb, första lön, arbetslivserfarenhet och kunna flytta hemifrån? Till alla arbetslösa som så gärna tar jobbet imorgon om de får frågan?

Jag håller inte med Magnus om att man inte kan göra kampanjer mot dålig arbetsmiljö mm på grund av att det finns folk som gärna står med mössan i hand för vilket jobb som helst. Problemet ligger inte i kritiken i kampanjen, problemet ligger i syftet. Kampanjen syftar inte till att upptäcka arbetsmiljöproblem, ledarskapsproblem eller egentligen något annat som kan åtgärdas för att skapa bättre vardag för tävlingdeltagarna.

Tävlingen syftar istället till att ge vinnaren en ”Karriärmakeover”. I vinstpaketet finns bland annat en personlig karriärscoach och en fotografering. Grattis! Unionen hänger med den nuvarande regeringen i att individualisera arbetsmarknaden. Är du arbetslös är det ditt problem och suger ditt jobb är det ditt problem. Missade jag när fackförbunden tog över arbetsförmedlingens uppgifter och gav upp idéen om att hjälpa sina medlemmar som har arbete?

I slutändan håller jag alltså faktiskt med Magnus Andersson i dennes kritik. Måhända av olika anledningar? Men ändå. Unionen – Skärp er.

Slutet för skattesänkarpolitiken

Idag presenterades de rödgröna sin budgetmotion på många olika platser runt om i landet. Själv lyssnade jag på bla. Marie Norden på Wargentinskolan i Östersund.

Viktigast med motionen tycker jag är att den visar alla de saker en regering kan göra istället för att bara sänka skatter. Till exempel kan man satsa på höghastighetståg, byggande av fler hyresrätter samt renovera äldre. Självklart kan man också förbättra situationen för de som idag har det sämst i samhället – de sjuka, arbetslösa och fattiga. Till sist kan man också skapa jobb. Regeringens skattesänkarpolitik kan aldrig åstadkomma detta!

Jag och min kollega Frida Heikki skrev förra veckan en sång tillägnad regeringen och vår statsminister. Musik: Ååh tjejer. Text: Frida Heikki och Nils Hultin

Varför har unga så lite jobb?
Varför har unga så svårt att slå sig fram?
Ska en ung sitta tyst va, och bara lyssna
på när Sven-Otto säger ”två skitår till”
Eller ska vi resa oss upp
Andas djupt med magen
Och skrika:
”sluta trampa på oss unga
Vi vill ha jobb – inte skitår!”

Ååh Reinfelt, du måste sluta sänka skatten för de rika
Ååh Reinfelt, du måste sluta sänka skatten för de rika
Ååh Reinfelt, du måste sluta sänka skatten för de rika

En oansvarig politik

Idag har jag fått höra något av det larvigaste och barnsligaste uttalande jag någonsin hört av ett statsråd. När Mats Odell ska ge sin bild av de röd-gröna förslagen kallar han den enligt honom oansvariga politiken en ”tobleronepolitik”.

Att den politiska debatten inför valet nu har sjunkit till den nivån är ingenting annat än tragiskt! Personligen funderar jag på om regeringen igårkväll kanske har lekt ett parti Sanning eller konsekvens:

- Mats, sanning eller konsekvens?
- Ähh, konsekvens!
- Haha, imorn på presskonferensen ska du någonstans flika in ordet toblerone!

Utöver att lägga ribban sjukt lågt är Odells kritik fullständig uddlös. Han ger nämligen kritik för att oppositionens förslag är så omfattande och att finansieringen inte presenterad förrän 5 maj. Som om svenska folket inte klarar av att vänta en vecka på att granska ett förslag till statsbudget!

Ministern kallar oppositionens förslag som oansvariga och jämför med den grekiska finanskrisen. Tydligen anser Odell att det är helt OK att sänka skatten för den rikaste delen av befolkningen men inte bygga järnväg.

Måste jag påminna om att skattesänkningarna finansieras med statslån. Vems politik är oansvarig egentligen?

Häktet påstås få en ny chans

LT rapporterar idag att häktet i Östersund får ny chans. Knappast troligt enligt mig!

Enligt artikeln har regeringen gett Kriminalvården i uppdrag att undersöka häktesverksamheten i hela norrland och att häktet i Östersund kommer fortsätta bedriva verksamhet i väntan på resultat.

Jag tycker att det är intressant men ganska skrämmande att iaktta regeringens flykt ifrån att ta politiska beslut så här nära valet. Om regeringen får sitta kvar är jag övertygad om att häktet ändå försvinner men på detta sätt kan man undkomma denna obekväma fråga i valrörelsen.

Samma sak gäller frågan om regionsindelningen, frågan ligger till sist på regeringens bord och regeringen kommer hur man än gör att behöva fatta ett obekvämt beslut. Men i det här fallet skjuter man också upp beslutet – hur länge? Till efter valet så klart.

Jag hoppas verkligen att häktet faktiskt blir kvar och ställer min förhoppning till en Röd-grön valseger i höst. Thomas Bodström står nämligen kvar vid sitt löfte om både häkte OCH fängelse!

Beatrice Ask

Jag tänker inte ens låtsas som att det är någon nyhet med Justitieminister Ask’s uttalande och följande rabalder. Det hela hände jo trots allt förra veckan – det hade kanske fortfarande varit en nyhet för sisådär 30 år sedan. Tänker ändå drista mig till att göra några reflektioner.

För det första är jag förvånad. Beatrice Ask har jag hittills upplevt som en av de mer korrekta (vill inte sträcka mig till att säga bra) ministrarna i den borgerliga regeringen. Detta säger jag inte bara för att hon kommer från länet.

För det andra har jag tänkt en hel del på det här med missförstånd, misstolkning och klumpigheter. När det gäller saker som blivit fel (händer för de flesta svenska ministrar i varierande grad) tycker jag att man får ha överseende med sådant så länge ansvarig person förklarar detta. Gäller det istället ett politiskt förslag (eller tanke i Ask’s fall) tycker jag inte det räcker med att säga att ”Det var olyckligt” eller ”Det kunde missuppfattas” – Då får man väl helt enkelt säga att man pratade utan att tänka först. Jag är övertygad om att den offentliga person som erkänner att den är människa också blir förlåten som en sådan.

Avgång? Inte min sak att avgöra, inte Thomas Bodströms heller. Den enda som ens bör fundera på en ministers avgång är statsministern. Ask är inte min justitieminister – hon är Reinfeldts. Det är också hans uppgift att slutligen avgöra om hon skadar regeringen mer än hjälper.

Det här kom att utveckla sig till ett försvarstal för Beatrice Ask, det var inte min avsikt. Det hon sagt är fortfarande rättsvidrigt och sjukt. Eller som Thomas (Bodström) uttrycker saken – Rymningar sker under alla mandatperioder. Det är värre att ha en justitieminister som inte kan skilja på oskyldiga och dömda.

Snälla, låt oss slippa fri etableringsrätt.

Följande inlägg är en bedjan till regeringen. Inget annat.

Snälla Fredrik Reinfeldt, Mats Odell och resten av Sveriges Regering – Låt oss slippa den fria etableringsrätten av hälsocentraler.

Som ni vet innebär det Fria vårdvalet inte bara att alla patienter får välja sin egen hälsocentral utan också att det står öppet för vem som helst att själv starta en hälsocentral. Detta riskerar på allvar den offentliga vårdservicen i Jämtlands län.

Att ni av ideologiska skäl hellre ser att vården sköts av den privata sektorn än den offentliga köper jag även om jag inte delar den. Det är inget ideologiskt resonemang som står bakom min desperata bedjan – bara sunt förnuft.

När privata företag kommer att öppna hälsocentraler i Östersund och Åre kommer detta ske på bekostnad av vården i glesbygd, till exempel hälsocentralerna i Hoting och Gäddede. Med det nya systemet skall varje central nämligen få samma peng per patient. När Jämtlands läns landsting inte längre kan ge extra stöd till glesbygdscentralerna finns det två alternativ:

1. Vi höjer summan för varje patient för att även dessa centraler ska klara sig. Detta innebär inte bara orealistiska summor till de i drift billiga centralerna i Östersund utan framför allt ett närmast enormt skattetryck på länets invånare.

2. Vi tvingas lägga ner de hälsocentraler som inte idag är ”lönsamma”.

Det här är inte  första hand en surjämte eller gråsosse som skriver utan någon som bryr sig om vår allmänna vård. Med den allmänna etableringsrätten urholkas vårt vårdsystem och vi kommer inte längre kunna erbjuda lika vård till alla våra invånare.

Snälla Fredrik Reinfeldt, Mats Odell och Regeringen – Låt oss slippa!

Pingat på intressant.se