Borde börja fundera på att döpa om bloggen till Nils OS-blogg känner jag. Till alla er som ogillar sport får jag helt enkelt be om ursäkt och be er hålla ut. Jag lovar att smyga in inlägg på andra teman också!
Ska just till att lägga min nu eftersom jag mitt i natten tänkte upp för att se USA-Kanada och sedan upp kl6 imorgon för att se Sverige-Finland. Har redan ikväll sett Ryssland slå Tjeckien med 4-2. Spännande match för övrigt, båda lagen imponerade men bäst på plan var inte helt otippat Alexander Ovechkin.
Efter två matcher mot Tyskland respektive Vitryssland känner jag att jag måste sammanfatta mina tankar om det svenska laget.
1. Samtliga spelare har spelat godkänt båda matcherna.
2. Laget har inte imponerat.
Det är något som inte känns helt 100 med det svenska laget. Jag tycker inte att vi får till de här väl uppbyggda anfallen som jag förväntat mig. Det stör mig också att jag inte kan peka ut någon som felar.
Men om vi nu ska se de positiva insatserna så vill jag lyfta fram ett antal spelare:
- Kronwall. Det känns på något sätt alltid tryggt med Kronwall inne på isen. Han är på rätt ställe, spelar stabilt och tufft. Dessutom har han en gång per match hittills bjudit på riktigt bra underhållning med sina fina tacklingar från egen blå.
- Afredsson. Samma stabilitet som Kronwall gett försvaret ger Daniel Alfredsson framåt. Jag gillar Alfredsson osjälviska spelstil och jag räknar med ännu fler poäng från hans sida i turneringen.
- Lundqvist. OS-lagets enda länsbo/jämte är kanske också den viktigaste. Henrik Lundqvist storspelade mot Tyskland och hans storhet märktes väl kanske framför allt när han i matchen mot Vitryssland byttes ut mot Jonas Gustavsson. Snälla Henrik – fortsätt storspela i Tre Kronor tills Markström kan ta över!

Tills sist – Jag tippar seger med 2-1 mot Finland. Om 8 timmar får vi se om jag får skämmas.
PS. Det här inlägget skrev jag igår men publicerades inte. Nu kan jag konstatera att jag slipper skämmas. Tvärtom.