VECKANS BJÖRKLUND – Elitsatsningar

Jag trodde som sagt att jag inte skulle få tillfälle att publicera flera Veckans Björklund men på grund av det olyckliga utfallet av valet så får jag nog ändå tillfälle till detta. Håll till godo.

Jan Björklunds samtliga reformer i svensk utbildningspolitik grundar sig i olika grad på hans annorlunda människosyn. Detta tar sig kanske som tydligast uttryck i hans och Folkpartiets förslag om att tillåta Elitskolor och Elitklasser.

Att samla högpresterande elever i samma skolor eller klasser för att låta dessa utveckla sina talanger låter för många som en ganska god tanke. Att inte alla ska behöva anpassa sig till samma studietempo.

Som jag ser det finns det dock åtminstone två stora problem med detta. Det första handlar om att jag inte tror att den biologiska delen är särskilt stor i frågan om studietalang. Till den större delen hör troligen istället frågan om social bakgrund och studiero. Att separera de högpresterande från de övriga skulle därför troligtvis bara befästa det faktum att barn till högutbildade blir högutbildade och vice versa.

För det andra visar många undersökningar att elever tvärtom utvecklas mest när man får lösa problem i grupp och får möjlighet att ta hjälp och lära av varandra. Detta tror jag dessutom är en nödvändighet för att skapa socialt välfungerande och fritänkande personer. Ledsen Björklund för att jag pratar om sådana här ”flummskoleidéer” som fritänkande.

Om vi tillsammans skulle öka lärartätheten i skolan samt göra större satsningar på extraresurser och förbättrad arbetsmiljö lovar jag att vi ökar resultaten både för de som presterar lågt och de som presterar högt!

Missa inte nästa Veckans Björklund. Då kommer den stora av avslutningen – om Högskolebehörighet, komvux OCH antagningsregler!

Veckans Björklund – Betygen

Insåg häromdagen att jag helt glömt av min serie Veckans Björklund. Min ursprungliga tanke var att bjuda på en Björklundsk dumhet per vecka fram till valet men eftersom jag har några på lut tror jag Veckans Björklund kommer att få komma oftare än så! Efter den 19e september kommer de ju nämligen förhoppningsvis bara vara historisk kuriosa.

Björklund har lanserat eller redan genomfört två stora och dunderdumma reformer gällande vårt betygssystem:

Det första är betyg i betydligt lägre åldrar. Enligt det nya systemet som skolministern drivit fram kommer betyg ges till våra barn redan i årskurs 6. Detta för att föräldrar och lärare lättare skall kunna följa elevers utveckling (eller snarare avsaknad av densamma) över tid. Vad Björklund inte pratar om är att Sveriges nyskapande och bra system med måluppföljning av utvecklingssamtal fungerar superbra då lärare vill och ges resurser till att använda dessa. Betygen är i detta sammanhang ett föråldrat, ineffektivt och potentiellt negativt redskap. Negativt då de i vissa fall stämplar elever som dåliga och i vissa fall ställer onödigt stora prestationskrav på mycket unga människor som ännu inte kan hantera detta.

Det andra är ordningsbetyg samt skolk infört i betygsdokumentet. Dessa två förslag är ganska intimt sammankopplade i sina negativa sidor. De är dessutom båda två pinsamt gammalmodiga och förlegade. Båda förslagen skulle få resultatet att man (ytterligare) straffar ut ungdomar som på olika sätt har en trasslig uppväxt. En elev som av olika anledningar inte uppfört sig som välartade gossar och flickor under sin skoltid ska inte endast få konsekvensen av troligen redan dåliga betyg. De ska dessutom för evigt stämplas som vanartade genom att arbetsgivare och vem som helst ska kunna se hur de betett sig under sin skolgång. Det här med andra chanser är inte riktigt Björklunds melodi. Ordningsbetyg har dessutom den överväldigande nackdelen att det grundar sig på en rent subjektiv bedömning. Är du tjenis med läraren – bra betyg. Ifrågasätter du istället en lärare kan du vänta dig sämre betyg.

Missa inte nästa Veckans Björklund. Då om Elitsatsningarna!

Veckans Björklund 1 – Militariseringen av svenska skolan

Tänkte påbörja en serie nedslag i Skolminister Björklunds förslag de kommande veckorna. Veckans får handla om militariseringen av svenska skolan under hans tid som ansvarig minister.

Jan Björklunds smeknamn majoren är inte helt ovidkommande. Han är inte bara major utan jag tycker att man kan se ganska tydliga tecken på hur han velat införa mer av den militära pedagogiken även i vår svenska grund- och gymnasieskola.

Pedagogiken i Försvarsmakten och framförallt under (den numera insomnade) värnplikten grundar sig på en mer eller mindre forcerande inlärning. Det vill säga att man under relativt kort tid skall tvingas lära sig ganska mycket kunskap. Det är ingenting direkt fel med denna pedagogik men den kräver ett antal förutsättningar eftersom den ställer högre krav på den enskilda individen.

1. Värnpliktiga soldater är under utbildning genom tvång. Alternativet att skita i alltihopa och åka hem finns alltså inte, åtminstående inte i teorin. Vi har en liknande lag genom Skolplikten och under sin första tid som skolminister stärkte Björklund lagen genom att öppna för att polisen ska kunna hämta elever vid skolk.

2. Instruktören/läraren måste ha relativt höga befogenheter gentemot eleven. I FM gestaltas detta genom att befälet har färmåga att reglera soldatens tid för både arbete, mat och vila samt hans tillgång till fritid, personliga persedlar med mera. Mycket av Björklunds retorik bygger helt på att ge lärare större befogenheter för att stärka deras ställning och elevernas respekt för den samma.

Problemet då? Jo de två givna förutsättningarna för den forcerade pedagogiken existerar för att densamma inte innefattar möjligheten att människor ibland misslyckas. Den lämpar sig inte för att fostra fritt tänkande människor. När människor inte klarar av den pressen pedagogiken innebär så riskerar man hela tiden att få människor som inte mår särskilt bra.

Ett återkommande problem med Björklunds skolpolitik är att gamla människor vill att unga människor ska ha det som dom själva hade, oavsett resultat eller vad de unga människor vill ha eller upplever. Kanske kan man likna detta vid ungdomars ibland våldsamma sätt att uppfostra yngre kamrater – ”För så var det för oss”

Varför borde jag ha lägre lön?

Konstaterar att Jan Björklund (fp) inte tycker att jag förtjänar min lön.

Om Folkpartiet och Björklund fått bestämma idag skulle jag tjäna ”hälften av vad de vuxna tjänar”. På min arbetsplats arbetar ca 25 personer. En klar majoritet är mellan 25 och 30. Med Folkpartiet vid makten skulle jag tjäna hälften av vad samtliga mina kollegor skulle göra.

Jag skulle jobba lika hårt som min kollega. Jag skulle jobba lika länge som min kollega. Jag kanske till och med ibland jobba bättre än min kollega. Men han skulle tjäna dubbelt så mycket som mig. För han är ett år äldre.

Rättvist? Knappast.

Ok – om det inte är rättvist då. Är det effektivt då? …Nej.

Om man på sikt vill skapa ett samhälle där alla har rejältmycket lägre löner. Ja då är det effektivt. Om man vill sänka den totala arbetslösheten – då ska man satsa på utbildning, praktikplatser och arbetsmarknadsinsatser.

Räkna vad du som är under 23 skulle tjäna med Björklund på Folkpartiavdraget.

PS. Regeringen har dessutom de senaste 4 åren bland annat sett till att jag inte tjänat in någon pension pga. slopad arbetsgivaravgift. Tack för den Reinan! Är Moderaterna det nya arbetarpartiet eller det gamla arbetsgivarpartiet? DS.

Ytterligare ett sätt att skilja barn ifrån barn

Skolminister Björklund har idag kommit med ännu ett förslag till reformer i vårt utbildningssystem. Ett förslag som riskerar att ytterligare slå in kilar mellan elever (eller barn, för de är barn det gäller).

Jan Björklunds förslag innebär kortfattat att ”moderna språk” (i min värld heter det fortfarande B-språk) i ”grundskolans senare del” (i min värld fortfarande högstadiet) ska räknas som ett 17e ämne. Istället som det är nu något man kan ersätta ett annat ämne med i betyget.

Ambitionen att uppmuntra elever till att läsa moderna språk är det inget fel på. Snarare tvärtom. Själv ångrar jag att jag inte fortsatte att läsa tyska, franska eller spanska även på gymnasiet.

Problemen ligger i att man på det här sättet dels tvingar barn att göra ännu ett viktigt val redan vid 11-årsåldern. Jag ser att våra barn ska få fortsätta vara barn så länge som möjligt. Fler svåra val tidigare i livet är ingenting jag tror gynnar vårt samhälle eller barnen.

Dessutom är det så att vi på detta sätt premierar de högpresterande eleverna på de lägre presterandes bekostnad. Vi vet att olika elever utvecklas i olika takt. En elev som har det svårt i 6e eller 7e klass och därför prioriterar bort moderna språk kommer med det här förslaget att halka efter. Den eleven kommer att få ett lägre totalt betyg från grundskolan och riskerar att inte få läsa på den gymnasieutbildning den önskat.

Miljöpartisten Mats Pertoft påpekar även på på politikerbloggen att förslaget även missgynnar elever som läser hemspråk istället för moderna språk. Trots att hemspråket mycket väl kan vara både arabiska eller mandarin.

Vill gärna skriva mer om Jan Björklund och utbildningspolitik men jag får nog se till att sprida ut det på flera inlägg.