Såg i förra veckan King Arthur igen för första gången sedan jag såg den på bio. Kommer tydligt ihåg att jag blev besviken den gången men filmen har på något sätt växt i mitt minne sedan dess. Efter att nu ha sett den igen kommer jag ihåg vad som gjorde mig besviken, men också vad som ändå gör filmen sevärd.
Det som gör mig besviken är framförallt att man i filmens början anstränger sig töntigt mycket för att visa hur episk filmen ska bli. Man påvisar att det är så här myten om Kung Arthur VERKLIGEN kan ha gått till, trots att den historiska ”förklaringen” är ganska vag och felaktig. Något som Friedman-8 på IMDB redogjort väldigt sakligt för. Störst blir irritationen över manuset så här i början, det känns larvigt och orealistiskt rakt igenom. 20 minuter extra i början av filmen skulle ge karaktärerna större trovärdighet. Clive Owen i rollen som Arthur gör inte saken bättre, har hittills inte upptäckt hans påstådda talang.
Efter denna sågning kommer jag nu till det som räddar filmen. Framförallt är det de rena actionsekvenserna som är riktigt bra. Den här gången såg jag dessutom directors cut-versionen som tydligen ska göra filmen lite våldsammare men det är kameraarbetet som gör det, inte våldet. Dessto länge filmen rullar dessto bättre blir den. Mads Mikkelsen gör filmens häftigaste roll men även Stellan Skarsgård och Keira Knightly hjälper filmen uppåt!
För mig är King Arthur en 6-7/10 och är helt klart sevärd om man tar det för vad det är – en ganska oepisk actionfilm.
