Jag fick en idé häromdagen som innebar att man skulle kunna vara gästbloggare. Detta i fall man, som jag, inte orkar starta en egen blogg. Tre minuter efter jag fått idén presenterade jag den för Nils som lugnt förklarade att sådana redan fanns och att det dessutom är rätt så vanligt. Jag vet inte om det var mitt sorgsna anlete eller om det var för att undvika en prekär stämning som Nils erbjöd mig lite utrymme i hans blogg.
Jag är Emil Burman och är Nils granne, kompis, kollega, chef och nu även tillfällig bloggkompanijon. Det kan tyckas bli mycket, men det gäller att hålla på vissa principer när relationen ser ut så som den gör mellan oss. Tillexempel så har jag nästan alltid valt Anaheim Mighty Ducks medan Nils nästan alltid valt New Jersey Devils, när vi spelar NHL09.
Kort jämförelse mellan Nils och Emil.
Nils kör Saab – Emil kör Volvo.
Nils har ett Xbox – Emil sålde sitt efter 2 månader eftersom vi ändå bara spelar hos Nils.
Nils har flyttat typ fem gånger det senaste året – Emil vägrar hjälpa en gång till.
Nils vägrar berätta att han snusar för sin mor och far – Emils mor hittade en snusdosa när han var 13 år gammal.
Nu vet ni vem jag är. Om jag är snäll kanske jag får skriva här igen.
Har ni tänkt på att Regeringen är väldigt måna om att komma åt fusk, men att det sker på olika sätt? För att komma åt (det något överbetonade) fusket i A-kassan så väljer man att strama åt reglerna och ställa hårdare krav. Metoden för att komma åt skattefiffel i bolag är att avskaffa revisionsplikten, vilket rimmar illa. Läs mer i denna uppsats om revisionsplikten.
