”Så pratade spionerna under kalla kriget”

Jag har nu bott ett antal nätter i min nya (övernattnings)lägenhet i Sickla och som många vet medför nya boenden också en del nya ljud och man sover inte alltid så där jättebra innan man vant sig.

Igår natt så vaknade jag plötsligt vid 04.30 – i vanliga fall har jag svårt att komma upp vid 08.00 – och hör ett tydligt knackande någonstans i rummet. Jag hör då i mitt sömnrus någon som berättar för mig att ”så här pratade spionerna under kalla kriget med varandra mellan våningarna för att inte upptäckas”.

Så långt tyckte jag inte att det här var så där jätteobehagligt men jag funderade ändå på vart knackandet kom nu. Då får jag helt plötsligt en bild framför mig att det ligger en äldre man under min säng och släpper spelkort mot golvet.

Jag tittade inte – låg vaken en kvart -somnade – vaknade – insåg att det var rören som lät

Feberdrömmar

Har varit helt slut idag efter en hård natt full av mardrömmar. En smula feber måste nästan ha varit inblandad men idag har jag känt mig superfrisk så lite lurt är det. Inspirerad av Linnea Swedenmark ska jag nu försöka återge dem.

1. Jag och en annan SSUare är ute och kampanjar på en skola. Men när jag börjar fundera på saken inser jag att vi inte alls är på en skola utan på något sorts behandlingshem (skämt om SSUs rekryteringsmetoder undanbedes vänligt men bestämt). Jag ska senare gå på toaletten men tappar då bort mig och vart jag än går kommer jag in i ytterst privata situation där folk gråter, sover eller bara mår allmänt dåligt. Ungefär här vaknar jag men när jag sedan somnar om fortsätter drömmen precis där den slutade. Till slut är den en av killarna på hemmet som leder mig rätt och jag vaknar.

När jag nu är vaken (04.00) beslutar jag mig för att dricka lite vatten och kolla på lite tv för att rensa huvudet men när jag sedan somnar igen fortsätter eländet.

2. Jag står på startlinjen för ett sprint-skidlopp tillsammans med Martin Andersson. I loppet deltar annars ett annat gäng amatörer samt Per Elofsson. När vi sticker iväg tar jag och Martin rygg på Elofsson och lämnar klungan bakom oss. Loppet går i någon sorts underjordisk kulvert och då och då måste man öppna dörrar och så för att ta sig vidare. Helt plötsligt kommer vi igenom en dörr och befinner oss uppe vid taket i en gigantisk gymnastiksal och den enda vägen ner är en tvärbrant trappa utan räcken (och vi har skidor på oss). Jag som är höjdrädd flippar ut rätt mycket och sedan vaknar jag.

Tolkning av drömmen mottas gärna.