Har idag spänt följt lottningen av Champions League-semifinalerna. Mitt Chelsea får möte United. Blandade känslor. Vi vann visserligen sist men nu får fan dyr-Torres börja prestera!
Ikväll ska jag och en kollega på Djurgården – Luleå på hovet. Luleå är visserligen bara mitt andralag efter Modo men ikväll står vi med Luleå-klacken och hoppas på att 08-orna får rejält med stryk!
I söndags den 6e februari går en väldigt ensam Torres in på ett Stamford Bridge där Liverpool-supportrarna kastar ner sina sönderrivna röda tröjor på ena kortsidan. Frågan är varför dom riktar sin ilska mot Nando istället för mot sin egen klubb.
Visserligen är det struntprat att säga att Torres skulle blivit ivägtvingad från Pool. Däremot är det ännu mer fel att påstå att Torres på något sätt skulle sålt iväg sig själv till Chelsea. Liverpool tyckte uppenbarligen det kändes attraktivt att sälja Torres samtidigt som Nando troligen ville spela i ett lag som på allvar spelade för att vinna titlar.
Jag gillar hängivna fans. Som fotbollsspelare går man inte till vilket lag som helst – åtminstånde borde man inte det. Jag har full respekt för dom som högljutt protesterade när exempelvis Figo gick från Barca till Real. Samma respekt hade jag haft om Torres gått till Everton. Fernando Torres har dessutom inte blivit fostrad i Liverpool – han är fostrad i Athletico Madrid.
Jag tycker helt enkelt inte Fernando förtjänar fansens ilska. Att klubben däremot sålt sin största stjärna kan förtjäna lite kritik. – Fast Suarez och Carol är nog ett bra byte!
Man får ta mycket skit som Chelsea-supporter. Chelsea målas ofta upp som symbolen för klubbar som lyckas på grund av ägarens stora plånbok istället för på grund av någonting ”äkta” i klubben.
Hejar man då på den här klubben blir man ofta anklagad för att heja på en vinnare. Ja – Chelsea har vunnit Premier League 3 gånger de senaste åren. Det har dock Manchester United också gjort. Själv hejar jag på Chelsea på grund av att det hängde en Blues-vimpel i vår sommarstuga när jag var liten.
Chelsea är enligt många också bara en plånbok. Chelsea fick en plånbok 2003 när ryske miljardären Abramovitj tog över. Ett år senare började Chelsea vinna. Att detta också sammanfaller med anställningen av José Mourinho kanske är mer relevant? Alla engelska toppfotbollslag köper sina spelare. Liverpool som gärna ställer sig själva som representanter för det ”äkta” har en ”egen spelarprodukt” mer än Chelsea i laget.
Nu till en riktig diskussion om äkthet: att överge sin stadsdel – det är inte äkta. Men jag är inte missunnsam – Spursfansen får gärna komma till Stamford bridge i framtiden.
Hellre buy-up än sell-out.
