Nu behövs debatten och stödet för insatsen i Afghanistan

Idag föll två svenska officerare offer för kriget i Afghanistan. De dödades när deras patrull besköts med finkalibrig eld några mil väster om den svenska basen Mazar-E-Sharif. Även en annan ung svensk soldat skadades. Läs mer på Svd.se.

Jag har själv flera vänner som är på väg till Afghanistan och ännu fler som redan varit där. Självklart innebär den ökade hotbilden i landet att jag kommer vara orolig för dessa vänner och alla andra soldater i landet.

Jag är säker på att detta kommer att innebära att debatten angående Sveriges deltagande i Afghanistan åter blossar upp. Jag välkommnar detta, vi gör ingen någon tjänst genom att riskera våra soldaters liv utan en offentlig debatt. Däremot så innebär inte detta att jag motsätter mig vårt deltagande.

I området där attacken skedde hade svensk militär nyligen beslagtagit stora mängder narkotika. Droghandeln är en anledning till varför vår närvaro fortfarande är viktig, en annan är givetvis det afghanska folkets säkerhet.

Vissa påstår att Sverige bara bör syssla med civilt bistånd men i ett land som Afghanistan, precis som i Tchad och Kosova, är detta inte möjligt. För att säkerställa biståndsarbetares säkerhet och för att se till att stödet fördelas rättvist krävs idag en väpnad styrka.

Mina tankar går till de dödade och skadades familjer och till det afghanska folket. Kriget försvinner inte bara för att vi önskar det.

En tanke till Haiti

När jag nu skriver mitt första blogginlägg finns knappast någonting viktigare att skriva om än situationen i Haiti. I varje nyhetssändning bombas vi av nya bilder på den misär som orsakats av jordbävningen. Viktigt i sammanhanget är ändå att folkets lidande inte bara beror på jordbävningen utan på den fattigdom och underutveckling som funnits i landet under många år.

När katastrofen nu uppstår finns ingen katastrofberedskap, ingen infrastruktur att använda och redan undernärda människor svälter än mer. Många är vi nu i Sverige och resten av världen som fyller bössor och insamlingskonton för att hjälpa till men det finns inte tillräcklig struktur för att ta hand om alla dessa gåvor. Det är vid sådana här tillfällen som man tycker att något öre mer i skatt åt svenskt bistånd kanske inte vore än sådan dålig idé. Långsiktiga biståndsprojekt har möjlighet att förhindra att sådana här katastrofer över huvud taget inträffar.

Jag googlade lite på ämnet och hittade då av en händelse detta. Så sent som i somras gick Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) ut och berättade att 23 procent av det svenska biståndet kan dras in. Sverige borde alltså inte bara höja sitt bistånd utan först sluta sänka det!

Tills även vår kära biståndsminister förstått detta får vi helt enkelt fortsätta fylla bössan utanför konsum.

Någonting som i sammanhanget känns nästintill oviktigt är att polisen numera rubricerar branden i Lindex-huset som mordbrand och att byggnaden riskerar att behöva rivas efter de omfattande skador som uppstått under släckningsarbetet. Det är synd att man aldrig uppskattat den där kåken medan den fortfarande var torr och hel. Läs mer på ÖP och LT.