Idag är det som bekant Internationella kvinnodagen. Min internationella kvinnodag började med att jag snöt mig och slog på tv’n. I SVTs morgonsoffa sitter man och diskuterar kring frågan ”Hur skulle det vara om kvinnor styrde världen?”.
SVT.
Ni har en dag på året då ni måste klämma ur ett intressant feministiskt debattämne.
Och ni väljer – ”Hur skulle det vara om kvinnor styrde världen?”.
Jag kanske är onödigt bitter men jag trodde faktiskt jämställdhetsdebatten i Sverige hade kommit längre. Att man kanske konstaterat att stora delar av jämställdheten ligger just i att vi förväntar oss att kvinnor i det här fallet skulle styra världen på ett annat sätt än män.
När man som jag är sjuk så spenderar man rätt mycket tid framför tv’n samt läsandes. Detta innebär att jag supit in den här Internationella kvinnodagen som jag tror få andra har. Problemet är bara att jag inser att det mesta bara gör mig irriterad. ”Debattinläggen” som idag har gjort mig irriterad och förbannad på själva debattören är absolut fler än dom som fått mig intresserad och inspirerad.
Andra exempel på det förstnämnda är Elisabeth Höglunds fruktansvärt dumma kolumn i Aftonbladet. Hon tycker där till exempel att Föräldraförsäkringen och VAB-dagar är misslyckade reformer på grund av att det mest är kvinnor som tar ut dom. Detta är självklart ett jätteproblem men reformerna vill jag ändå säga är enormt lyckade för jämlikheten eftersom de trots allt tillåtit kvinnor att heltidsarbeta.
Moderaternas debattartikel ”Därför tror vi på arbetsfeminism” har jag inte ens orkat läsa.
Så till dagens ljusglimtar: Gudrun Schyman var som vanligt lysande i SVT-Forum och Linnea Swedenmark skriver kärnfullt och klockrent på sin blogg.
Idag blir det inget grattis. Det finns väldigt lite att fira.
