Filmen Thor bygger på urgammal asatro och en ungefär lika gammeldags kvinnosyn. Jag och en kollega bestämde oss idag för att i sista sekund använda några gamla presentkort och gå på bio. Eftersom han är en serienörd och jag svag för action valde vi Marvels senaste tillskott i holywood – Thor.
De jag känner som sett filmen hävdar att den är ok så länge de håller sig i Asgard medan den blir ganska töntig när man får följa Thor nere på jorden dit han blivit fördrivit av Oden sedan han dumdristigt nystartat krig mot isjättarna i Jotunheim. Jag håller inte riktigt med, jag tycker filmen ändå håller en ganska jämnbra (/dålig) standard filmen igenom. Striderna är snygga, miljöerna jävligt Marvelisch och det blir ändå småroligt då och då.
Så till det som inte är lika bra: kvinnosynen. Hela filmen innehåller 3 namngivna kvinnor, att jämföra med 9 namngivna män. Den ena av dem är en ung forskarassistent vars enda funktion är att vara småpuckad. Den kvinnliga huvudrollen (Natalie Portman) är en forskare som hittar Thor i öknen. Man skulle kunna tänka sig att hon skulle kunna spela en viktig roll med sitt mod och sin vetenskapliga bakgrund – men nej. Hennes roll är att hon blir kär i Thor. Och att hon skjutsar runt honom i sin bil.
Slutligen finns ett pyttelitet ljus i mörkret. Asatron har nämligen välsignat oss med gudinnan Siw som i filmen är en av Thors krigarkompisar. Men Siw får tyvärr inte ens vara bara en krigare – på slutet antyds att även hon är nerkärad i Thor! Något som inte är så konstigt kanske – i nordisk mytologi var Siv Tors hustru.
Nejdu, det här håller inte.
Den här blicken har Natalie Portman i hela filmen
