Blev tvärförbannad när jag igår läste Jesper Alex-Petersens artikel i Libertas “Berit Andnor heter Mats Einarsson i Vänsterpartiet“. Författarens huvudbudskap är att han vill se mer av direktdemokrati i Socialdemokraterna (och andra partiet?) men tyvärr så blandas detta med ett mått personlig bitterhet och åtskilliga mått förakt mot Andnors person.
Till att börja med vill jag säga att jag delar en del av författarens kritik mot vårt partis personvalskultur. Jag och Jesper Alex-Petersen skiljer oss framförallt dock i två saker.
1. Jag förespråkar inte – som Jesper – medlemsomröstningar i partiledarval
2. Jag lägger inte skulder för partistrukturer på enskilda personer
I artikeln kladdar författaren ner Berit Andnor på flera sätt. Han insinuerar vid flera tillfällen att Berit Andnor på grund av sin långa tid i riksdagen (!?) skulle tro sig veta bäst personligen vem som ska vara partiledare. Han kopplade flera gånger ihop avsaknaden av medlemsomröstningar med Berit Andnor, en person som fått uppdraget av partistyrelsen att leda en valberedning – inget annat. Detta faktum förklarar också Andnors ickebefintliga sammankoppling med kriskommissionen och dess slutsatser.
Jag tycker över lag att Jesper Alex-Pedersens artikel håller en pinsamt låg nivå. Personligen välkomnar jag all debatt om valberedningar, personval och organisatoriska strukturer – jag tror att den diskussionen är sund! Att däremot raljera mot en person som får stå symbol för något annat – det är bara dåligt.
Berit Andnor ledde vår valberedning. Hon förtjänar på intet sett att stå till svars för något annat än sina egna gärningar.
28 08 2011 kl 19:45
Hej
Ett par missförstånd måste nog redas ut. Vad jag gör är just vad du efterlyser, låter Berit Andnor stå till svars för sina egna gärningar. Jag utgår från de uttalande hon gjorde i egenskap av valberedningens ordförande, jag ger dig källorna och sedan förklarar jag varför de säger en hel del om de problem vi har i vårt parti.
Jag säger inte att Berit Andnor ensam är ansvarig för problemen men hon är definitivt någon som bidrar till dem och förtjänar därför kritik. Att avfärda krav på ökat medlemsinflytande på det föraktfulla sätt hon gjorde tror jag beror på att hon tillhör de som definitivt är på insidan i partiet. Det är knappast ett angrepp på hennes person.
Jag är mycket riktigt kritisk till att Berit Andnor som ordförande för valberedningen inte ens övervägde möjligheterna av en rådgivande medlemsomröstning eller någon form av primärval. Så du har helt rätt när du skriver att jag:
“flera gånger kopplade ihop avsaknaden av medlemsomröstningar med Berit Andnor, en person som fått uppdraget av partistyrelsen att leda en valberedning – inget annat.”
Det enda jag begär av dig är att du läser våra stadgar. Där ser du att det inte finns något som hindrar valberedningen från att ordna en omröstning. De ska “förbereda kongressens val av partistyrelse [och] verkställande utskott” §6 Moment 9
Avsaknaden av medlemsomröstning är alltså något som man i allra högsta grad kan hänföras till valberedningen och därmed Berit Andnor.
I ditt inlägg märks en viss indignation över att jag nämner, eller som du säger kladdar ner, Berit Andnor. Det är en attityd jag har väldigt svårt att förstå. Hon är en offentlig person och vår representant. Att inte ha synpunkter på vad hon gör och säger är direkt skadligt för utvecklingen av partiet. Hon är som jag påpekat givetvis inte ensam ansvarig. Många fler uppvisar samma attityd som hon, men det gör inte att hennes brister mindre.
29 08 2011 kl 10:27
Hej Jesper.
Roligt att du tagit dig tid att svara på mitt inlägg. Jag kan efter din kommentar nu på ett annat sätt förstå hur du kopplar personvalsfrågan till Berit Andnor som person. Mycket av det jag vänder mig emot är dock ändå sättet du framför din kritik på.
Du skriver/antyder flera gånger i din artikel att Berit Andnor skulle tycka sig själv ha större förmåga än andra att utse en partiledare. Antingen grundar sig ett sådant uttal på en vilja att skada en person eller en stor missuppfattning av vad en valberedning är.
En valberedningen är en mindre grupp människor som ges större möjligheter att bilda sig en så bra uppfattning om dels vad partiet vill ha och dels vilka egenskaper enskilda kandidater har. Arbetet handlar främst om att bilda sig en uppfattning om vilket stöd en kandidat har brett i organisationen – ett stöd som alltså inte går att mäta i majoritetsomröstningar. Det har alltså otroligt lite att göra med “att veta bäst”.
Jag upplever dessutom att du medvetet missförstår valberedningens relation till kriskommissionen (där jag själv ingick). Även citatet angående dokusåpa tycker jag att du tar ut kontext.
Mvh Nils